Livet är skört.
Var idag på min bonusfarmors begravning. Vilket var tungt, så klart.
Så tänker jag att hon har ju ändå levt ett långt och lyckligt liv. Och nu fick hon äntligen
återförenas med min bonusfarfar. Jag vet att dom sitter i sin himmel nu och vakar över oss.
Hon är förevigt saknad. Men hon har det bra nu. Det vet jag.
Jag fick höra igår att en bekants syster gått bort i cancer. Blott 27 år. Det är väl livets stora orättvisa.
Hon hade nästan precis fått sin diagnos och plötsligt så var hon raderad från den här världen.
ORÄTTVIST! Människor föds, människor dör. Det är ju livets gång. Tyvärr i många fall.
Jag vet att hon sjöng som en Gudinna, det har jag själv hört.
Så precis som mig höll hon musiken varmt om sitt hjärta!
Men som mina farföräldrar, sitter även hon på sitt moln och vakar över sin familj!
Man ska ta vara på sig! Livet är skört!
